Gästbloggning 4 - Anonym
Dunklet och dimman lättar. Till slut skymtar en blond kvinnlig figur. När man närmar sig ser man två otroligt fina ögon och ett leende som smittar till alla runtomkring. Vi presenterar oss för varandra och byter några ord. En viss bubbla runt om oss byggs under det korta samtalet. Trots att vi träffas för första gången finns en väldig omtänksamhet och hon ger mig verkligen förtroende.
Drygt tre månader senare…
Mycket har hänt sedan första gången vi sågs. Hon har inte förändrats, utan bara utmärkt sig genom att vara väldigt omtänksam och trevlig mot alla personer – både de mest töntiga såsom de mest fräcka personerna. Det är inte på ett falskt sätt för att vinna något på det, utan på ett äkta sätt som berör de flesta i hennes närhet.
Att jag inte är någon som lägger några fingrar emellan när tjejer är med och spelar fotboll är kanske inte så känt, men däremot sant. I en situation har H O N bollen. Jag bestämmer mig efter en viss tvekan att ge mig på jakt efter bollen. I full fart närmar jag mig henne och bollen. Hon märker att jag närmar mig och täcker bollen. Precis när jag är vid henne ger hon mig en lätt tackling, inte alls farlig, men den får mig på fall och jag tappar balansen. Jag faller baklänges och det blir ett förfärligt högt brak när min rygg faller in i kanten på en trappavsats på läktaren. Därefter blir det alldeles tyst. Jag ligger på golvet, har väldigt ont i ryggen och drabbas av panik. Paniken beror på att jag tappat luften väldigt hårt och stressas att jag måste få tillbaka den. Runtomkring samlas folk, de flesta säger inget. Jag ligger och kämpar för att återfå luften. Hon är väldigt orolig och frågar panikslaget ”hur är det med dig?” och ”hur mår du?”. Jag vill svara, men jag kan inte. Allt man vill är att hon ska närma sig och göra mun-mot-mun metoden. Men så plötsligt återfår jag andningen och kan till slut resa mig och sätta mig. Hon kommer fram till mig och är helt skakig. Hennes händer skakar frenetiskt och jag försöker lugna ner henne och säga att det inte är någon fara. Trots det har jag väldigt ont i ryggen och har det i en vecka efteråt.
Samma kväll blir jag tillfrågad av hennes väninna om jag är intresserad av henne. Men jag måste vara ärlig mot henne och säga att jag inte är det utan vill bara vara vän. För jag kan inte släppa denna tjej som jag blivit tacklad av. Det är en tjej som har så mycket av det goda så det var inte rättvist att det var just henne som skulle få mig på fall. För det var snarare hon som låg sömnlös efter incidenten än att det var jag.
Tänk om man ändå kunde närma sig denna tjej med ”det”. Det får helt enkelt framtiden utvisa. Något som däremot är givet är att jag kommer ge det en chans.
Skrivet av Anonym
